Dåligt samvete!
kyklinglåret... påminde mycket om mitt eget, just därför kändes det lite konstigt att börja laga det!
Är jag en kannibal? nej det är jag inte, jag kan inte laga detta lår :O.
Men när jag tänkte efter tänkte jag, detta lår är som gjord för mig. Fet, glänsande och slibbit! japp detta lår skulle jag trycka i mig oavsett om den var oerhört lik mitt egna.
Men när jag väl tryckt i mig denna utsäkta kyckling fick jag en sådan stor ångest. NEJ VAD HAR JAG GJORT, JAG ÄR EN BARBAR!! Just när den tanken tog över mig själv så beslutade jag mig för att ta ett snabbt besök med min psykolog.
När jag väl kom dit såg hon på mig med en förunderlig blick (kan hon se att jag mördat någon?) syns det så tydligt att jag är en kannibal? :O. När jag väl sansat mig och satt mig på stolen så förklarade jag för henne om min groteska situation. Hon sa till mig att det är vanligt att jämföra sina lår med en kyklings. Till slut orkade hon inte lyssna mer så hon slapade til mig med ett kyckling lår och sa: HÄR KOLLA JAG HAR SAMMA PROBLEM! det var ganska skönt faktiskt (jag var inte ensam om det).
3 timmar senare så var jag klar hos min psykolog. Nu kan jag äta lår som liknar mina egna utan problem. ingen ångest, inga besvär. jag är ingen kanibal :D
Har ni samma problem kontakta då [email protected]
Hur som haver så blev jag jätte sugen på choklad (liten tröst som gjorde att jag kom till baka till mitt rätt spår). jag mår bra och har inte längre några psykiska problem.
kvällen avslutade jag med en Chokladpudding. C-ya don't wanna be yaa
Min psykolog Annika
Är jag en kannibal? nej det är jag inte, jag kan inte laga detta lår :O.
Men när jag tänkte efter tänkte jag, detta lår är som gjord för mig. Fet, glänsande och slibbit! japp detta lår skulle jag trycka i mig oavsett om den var oerhört lik mitt egna.
Men när jag väl tryckt i mig denna utsäkta kyckling fick jag en sådan stor ångest. NEJ VAD HAR JAG GJORT, JAG ÄR EN BARBAR!! Just när den tanken tog över mig själv så beslutade jag mig för att ta ett snabbt besök med min psykolog.
När jag väl kom dit såg hon på mig med en förunderlig blick (kan hon se att jag mördat någon?) syns det så tydligt att jag är en kannibal? :O. När jag väl sansat mig och satt mig på stolen så förklarade jag för henne om min groteska situation. Hon sa till mig att det är vanligt att jämföra sina lår med en kyklings. Till slut orkade hon inte lyssna mer så hon slapade til mig med ett kyckling lår och sa: HÄR KOLLA JAG HAR SAMMA PROBLEM! det var ganska skönt faktiskt (jag var inte ensam om det).
3 timmar senare så var jag klar hos min psykolog. Nu kan jag äta lår som liknar mina egna utan problem. ingen ångest, inga besvär. jag är ingen kanibal :D
Har ni samma problem kontakta då [email protected]
Hur som haver så blev jag jätte sugen på choklad (liten tröst som gjorde att jag kom till baka till mitt rätt spår). jag mår bra och har inte längre några psykiska problem.
kvällen avslutade jag med en Chokladpudding. C-ya don't wanna be yaa
Min psykolog Annika
Kommentarer
Trackback
